Spisen Trotting

Måste få skylla på för mycket att göra med tanke på bloggtorkan som jag mäkte av då jag skulle skriva detta inlägg.

Det var för länge sedan jag skrev några väl valda rader här.

Hoppas att det ska bli bättre men mycket jobb och sena kvällar i stallet så är enegin slut då jag borde krypa ihop i soffan med en kopp te och skriva av mina tankar och händelser från dagen,så däckar jag i sängen innan jag hunnit öppna datorn.

Jag älskar fullt ös medvetslös men det då är dagarna då jag får vara för mig själv och vila upp mig ännu mer viktiga.

Och jag vet med mig att jag varit svår tillgänglig denna sommar.

Jag älskar mitt nuvarande jobb, trivs som fisken i vattnet.

Men det tar ganska mycket energi som jag fyller upp i stallet.

Där jag häller på energi så de rinner över då jag pussar och fixar med hästarna på kvällarna.

Det är min energibooster i deluxeform. Men som ni såklart vet så är hästar stenhårt jobb!

Året runt,julafton likväl som midsommarafton.

Utan min kära familj hade det inte gått i sommar!

Vi har fått pussla ihop det mesta men allt har gått utmärkt! Till och med höet kom in i tid.

Innan det frånvarande regnet nåde den uttrorkade marken.

Vi har ju haft ett fantastiskt väder denna sommar!

Mina kvällar i stallet och då jag sitter 3 timmar i rad bakom mina hästar är ovärdeliga för mig.

Beroendeframkallande terapi!

Pappa har en så otroligt stor del i stallets framgångar på slutet!

Imponerande att han ett sådant bra öga för hästar och deras mående då han för några årsedan var livrädd för dom!

Min vetrinär och min kriopraktier lika så!

Jag som tränare, pappa som allt i allo och dessa två duktiga yrkesmen,är en bra combo!

Vi har hittat varndra och trivs med hästarna och med varandra!

Såklart är mina serriösa delägare väldigt viktiga åxå!

 

Känner dock verkligen att jag hittat mig själv som tränare, har som vanligt höga krav på mig själv.

Och lämnar sällan något åt slumpen.

Och misslyckas ofta, man får lära sig den hårda vägen! Lika för alla! Men jag har lärt mig att det inte är så farligt att misslyckas!

I Onsdags vann jag det största loppet hittills som 24 årig amatörtränare från Spisen är det stort att åka ner till Bergsåker och städa av motståndet i ett stenhårt lopp med 50 000 i första pris!

Hela kvällen var Magi,Harmoni och Glädjerus i deluxeform.

Jag,Linus och Victory njöt av hela atmosfären,

Den struliga våren då inget gick våran väg och vi började om från noll som en september kväll gav max utdelning.

Då Victory satt nosen först i lopp 4 så fattade jag först ingenting alls! Och trodde vi var diskade?! Chockad till max!

Då jag några sekunder senare satt på sulkyskalmen påväg mot vinnarcirkeln kom nog alla känslor på samma gång! 

Micke Melander som var körsven hade kört ett perfekt lopp och Victorys fina form och enorma kämpar hjärta av finaste guld gav utdelning!

Jag var så otroligt stolt och Victory förtjänade verkligen att vinna efter flera bra lopp i rad från dåliga spår.

Björn Ekmark frågade i En Resa I Hästväg hur länge man lever på en seger?

Och som en glad skitamatör från Spisen så svarade jag föralltid.

Det svaret var verkligen från hjärtat!

I Onsdags så skapade vi ett minne för livet som vi kommer leva på föralltid!

Tusen tack till alla inblandade och till alla som hört av sig och gratulerat!

Delad glädje är dubbel glädje! Så sant som det var sagt!

Nu en bildbomb!