Spisen Trotting

Nu är broddens tid här.

Ingen roligt tid just nu, då träningsmöjligheterna verkligen inte är på topp.

Då är snö och is att föredra.

Kan säga att vi stortrivs med vårt nyförvärv Garnet i varje fall.

Ett riktigt lyckosamt köp även om han inte blir någon stjärna så är han otroligt trevlig att jobba med.

Och det är ju värt mycket, men i mitt fall fick jag lära mig tidigt av en travtränare jag jobbade hos då jag var 14 år.

Man ska aldrig gifta sig med hästarna.

Vilket jag gjort 1 gång och det var alldels för jobbigt då sagan tog slut som den tråkigt nog alltid gör!

Lovade mig själv att aldrig mer fästa mig så mycket med någon häst igen!

Det har följt med mig resten av livet, och det är jag tacksam för!
Jag vill hålla på med tävlingshästar,jag har vinnarskalle och vill utvecklas som tränare.

Ta vara på mina styrkor som tränare och ha självinsikt såpass att jag är realistisk.

Så om hästarna inte fungerar hos mig så kanske någon annan kan lyckas hitta nyckeln som jag sökt?

Självklart så har hästar som Torremilanos,Baron Me och Lotto Lavec satt sig lite extra i hjärtat.

Då dom gett mig så otroligt mycket glädje och lärdom.

Såklart är det alltid jobbigt att säga hejdå till sina kompisar som man lever för och spenderar otroligt mycket tid med.

Men som sagt så är det travsportens tävlingsbit som jag tycker är roligast.

Och det kostar lika mycket att ha en bra häst som en dålig i både tid och pengar.

Självklart har även jag kämpat något år för mycket med dom som tränar som demoner hemma men aldrig levererar i lopp.

Men samtidigt är det dom man lär sig av, man labborerar och fixar och trixar.

Man vågar chansa för att misslyckas återigen.

Och gud så less man kan vara ibland och helt gråhårig.

Dom stresade hästarna,som har högkapacitet och galopperar mycket mellan varven.

Dom brukar jag falla för och dom brukar ofta trivas rätt bra med vårt upplägg.

Vi hoppas verkligen att Garnet ska passa bra i vårt koncept.

Hela familjen, Mor,Far,Bror och Syster har fallit för hans otroligt fina och kloka ögon.

I övrigt så känns det som vi öppnat sjukstuga.

Då vi plåstrar om småsår hela tiden. 

Att få en ny kompis är lika med bus i hagen,och med nya brodd som man lite riktigt har koll på då man studdsar och springer. 

Det är lika med småsår här och där,så snön vore tacksam nu!

Så slipper man i alla fall att då kommer in skit.

I helgen har jag och Pappa hunnit klippa både Hugo och Victory.

Dom vart faktiskt fina och ser inte ut Zebror med en massa ränder.

Körde båda två idag åxå, dom kändes helt okej båda två.

Hugar var lite överladdad men det kan han vara mellan varven,hoppas han sköter sig på Tisdag i Boden!

Victor kändes smidig och fin men som sagt sista starten för i år,han har varit i form sedan i Juni så den är påväg neråt.

Men blir spännande ändå på Tisdag då vi åker till favoritbanan Boden.

Ni får hålla tummarna.

Jag längtar efter att få åka ut och köra Garnet men det får vänta lite tills han känner sig mer hemma hos oss.

Vi skyndar långsamt.

Måste hylla världens bästa Pappa så här på Farsdag åxå.

Han är en klippa, och tänk så mycket roligt vi fått vara med om tillsammans med hästarna!

Helt otroligt tacksam!