Spisen Trotting

 Denna vecka har verkligen varit upp och ner.

På alla sätt och vis.

Precis som travet och dom allra flesta sporter, så har man bra perioder då allt stämmer.

Och dåliga då inget stämmer.

Det är då väldigt lätt överanalysera varför det går dåligt just nu och även varför det går bra.

Det brukar jag göra i alla fall, men inte längre. 

Eller jo det är klart att jag gör.

Fast jag vet innerst inne att det inte riktitgt löns.
Utan man får njuta så länge det varar eller bita ihop så tänderna knakar och bara kämpa vidare.

Lita på sin inre känsla och magkänslan brukar vara bra.

Visa händelser i livet är dock svårt att bara kämpa vidare och man blir påmind om hur tacksam man borde vara varje dag.

I början på veckan skulle min kära farfar gå på torget i stan och se på Motorcycklar.

Han gick hem ifrån frisk och när han skulle gå hem kunde han inte resa sig.

Som ni vet så är min farfar frihetens man, han kommer och går som han vill.

83 år gammal och väldigt pigg för sin ålder.

För nått åretsen stog han i stövlar på husvagns taket och tvättade av det med vattenslangen.

Hur halkigt blir inte det? Tokstolle!

Det är inte ett jobb för en 82 åring men som sagt han gör som han vill!

Han är lite som Victory allt är på hans villkor! Men dom är underbara endå!

Och han har nog blivit mångas farfar på travet.

Tror inte visa vet vad han heter ens utan de är Farfar som gäller.

Vi har vuxit upp tillsammans, så otroligt tajta! Format varandra och lärt av varndra.

Utan honom skulle jag inte vara den jag är idag.

Och den tjurskallen han har gett mig den är jag både jävligt less på och jävligt glad för att jag har.

Utan den tjurskallen hade jag knappast hållit på med trav ännu.

Stolta är vi åxå att endel av travsverige fick se oss tillsammans.

Och glimta in i vår Resa I Hästväg.

Farfar gjorde tv-debut 82 år gammal och ringde och sa Ser jag verkligen så gammal ut? 

Han är en krut-gubbe!

Att komma in i salen på sjukhuset där farfar låg och inte kunde röra sina ben.

Kändes overkligt för mig och såklart väldigt smärtsamt.

För oss alla som känner honom.

Men tjurskallen var bra, för att nu går han igen älskade farfar.

Så snart får han komma hem och även åka till Spisen och klappa på vår vinnare!

Men fy så rädda vi vart!

Igår då jag och lillebror åkte till Boden med Victory så var min hjärna tom.

I vinnarcirkeln med Lillerbror och Jami så sprutade glädjen.

Och jag visste att någon på ett sjukhus var ännu gladare.

Både för att han kunde gå igen och för att han visste att hans barnbarn stog i vinnarcirkeln!

Älskade VIctory så otroligt kul att vi fick visa dom igen!
Det har strulat men vi har kämpat!

Otroligt kul för delägaren Linus som verkligen älskar denna häst! 

Nu bubblar det igen och vi ska njuta! 

Och allt bara föll på plats denna gång!

Travets toppar och dalar kan vara långa och sega men som jag sagt då man väl står där i vinnarcirklen.

Den känslan går inte att ta på!

Och igår måste jag säga att det kändes lite extra i hjärtat.